6 sanningar om mig
... Jag bär aldrig rött. Jag har absolut ingenting emot färgen, den kan vara och ÄR jättefin på andra, säkert på mig också egentligen, men det är något som tar stopp. Jag förstår verkligen inte själv vad det beror på, det måste vara något i mitt undermedvetna som säger nej. Gillar färgen men det är väl inte jag, på något sätt antar jag.
... Jag har ALLTID öppen jacka. Det är samma sak med detta som med punkten ovan. Jag har inget alls emot öppna jackor. Det är säkert snyggare i vissa fall och yadayada, men något säger NEJ. Inte ens om jag fryser så att jag skakar så stänger jag jackan, och jag förstår inte själv varför jag är så dum i dem fallen och inte bara stänger skiten, men något inom mig bara vill inte.
... Jag antar att mitt självförtroende ligger någonstans djupt nere i söder, men självkänslan ligger på topp. Och jag är så jävla glad att det är så, och inte tvärtom.
... Jag skäms över hur mycket jag älskar Twilight. Jag anser det lite småtöntigt att bli besatt av något sådant, men jag är fan... besatt.
... Jag är ingen som behöver eller tar särskilt mycket plats, men jag kan stå upp för mig själv. Om någon tränger sig före mig i en kö så får dem fan spö. Om vi istället ska prata det mindre överdrivna språket så menar jag att jag skäller ut dem utan problem. Om någon på bussen tar upp två platser och det är fullt överallt så kan dem ge sig fan på att jag säger till dem.
... Jag är inte alls speciellt tjejig. Jag älskar att shoppa och klä upp mig och sånt som alla tjejer gör, men jag har inget behov av att alltid kramas, att prata om känslor eller saker som händer mig. Jag berättar egentligen inte något för någon. Men just för att jag inte behöver göra det. Tycker det är nästan obehagligt att prata om mig själv, när det gäller sånt. Sedan allt det uppenbara, jag rapar gärna och högt( dock inte när man är på en jätteoffentlig plats, hehe) och såklart min killiga humor. Någon kille kan säga något i klassrummet och jag börjar asgarva tills att jag märker att alla andra tjejer är stonefaces och höjer på ögonbrynen.
... Jag är jävligt snexig.
But hey, that's just me.
... Jag har ALLTID öppen jacka. Det är samma sak med detta som med punkten ovan. Jag har inget alls emot öppna jackor. Det är säkert snyggare i vissa fall och yadayada, men något säger NEJ. Inte ens om jag fryser så att jag skakar så stänger jag jackan, och jag förstår inte själv varför jag är så dum i dem fallen och inte bara stänger skiten, men något inom mig bara vill inte.
... Jag antar att mitt självförtroende ligger någonstans djupt nere i söder, men självkänslan ligger på topp. Och jag är så jävla glad att det är så, och inte tvärtom.
... Jag skäms över hur mycket jag älskar Twilight. Jag anser det lite småtöntigt att bli besatt av något sådant, men jag är fan... besatt.
... Jag är ingen som behöver eller tar särskilt mycket plats, men jag kan stå upp för mig själv. Om någon tränger sig före mig i en kö så får dem fan spö. Om vi istället ska prata det mindre överdrivna språket så menar jag att jag skäller ut dem utan problem. Om någon på bussen tar upp två platser och det är fullt överallt så kan dem ge sig fan på att jag säger till dem.
... Jag är inte alls speciellt tjejig. Jag älskar att shoppa och klä upp mig och sånt som alla tjejer gör, men jag har inget behov av att alltid kramas, att prata om känslor eller saker som händer mig. Jag berättar egentligen inte något för någon. Men just för att jag inte behöver göra det. Tycker det är nästan obehagligt att prata om mig själv, när det gäller sånt. Sedan allt det uppenbara, jag rapar gärna och högt( dock inte när man är på en jätteoffentlig plats, hehe) och såklart min killiga humor. Någon kille kan säga något i klassrummet och jag börjar asgarva tills att jag märker att alla andra tjejer är stonefaces och höjer på ögonbrynen.
... Jag är jävligt snexig.
But hey, that's just me.
Kommentarer
Trackback
