Typisk tabbe som man själv skulle kunna råka ut för
Oflyt, dock inte mitt fel. Skyller på dåliga gener.
Så.. Idag klev man ju på fel buss igen. Lika jobbigt varje gång, men jag var så säker på att det stod 660 på bussdisplayen. Men det gjorde det ju fan inte. Fudge it.
Men hem kom man ju.
Och idag inne på H&M så kommenterade jag en sak om en klänning till Ammani, men det var ju inte Ammani som stod där. Det var någon annan kort tjej. Med mössa.
Hon såg snett på mig den jäveln.
Stryk det där med heeelt rubbat, jag menar heeelt AVRÄTTAT.
Jag är fjuk. Dvs sjuk, i översatt form. Ingen förkylning eller maginfluensa eller så utan något sorts angenämt virus antar jag.
Det jag ville komma fram till iallafall var att mitt i ordinärie fall icke normalbegåvade balanssystem nu är heeelt rubbat. När jag ställer mig upp så kommer liksom alla känslorna på en och samma gång och rätt som det är så ligger man liksom bara där på marken. Hände mig i fredags natt när jag gick till toan för andra gången, gjorde mig dock inte illa konstigt och tacksamt nog, ballt.
Sen idag, och detta är intressant hörrni, så öppnade jag upp skafferiskåpet rätt in i huvudet. Vad jag vet så är det meningen att hjärnan ska kunna navigera huvudets position i alla lägen, men jag kanske har lärt mig fel igen?
Känns inge kul att veta hur mina katter känner sig hur som helst.
Men nu vet jag iallafall om att jag inte vet vart mitt huvud är så att detta inte behöver inträffa igen på ett tag antar jag.
Tjing på er.
Sitt* vafan
Jag gillar att Facebook kan sin svenskan. Blir fan lika irriterad varje gång jag ser den där jävla rutan. Dör en liten bit inombords för varje gång.
Så nu vet ni.
Förlåt det var inte roligt. Jag sätter den under kategorin tabbar på en gång.
Men in Black.
Något att berätta för barnbarnen.
Jag är så jävla rolig. Så jävla dålig.
Idag åkte jag och Johanna in till centrum efter skolan för att jag skulle hämta ut min konsertbiljett (paus för lycklig suck♥) och lite sån skit. Vi blir kvar på ICA lite för länge så jag får springa till Bok och Lek där jag ska hämta ut biljetten. När jag står där i kassan så ringer Johanna och säger att bussen vi skulle med hem hade kommit och att jag fick springa fort som fan, så jag gjorde det liksom. Småhalkade lite då och då och hela tiden, men kommer fram precis i tid så att jag hinner kasta mig framför bussen och dö.
Nä jag bara skojade, det där hände aldrig på riktigt.
Iallafall, jag kastar mig in i bussen som börjar åka och kan konstatera att Johanna inte befinner sig där. Det vore om hon hade pressat sig under tjocka gubben längst bak i bussens rumpa, men när logiken slog till i huvudet så kom jag fram till att det nog inte var så. Johanna skulle aldrig välja en man under 50. När jag kollar ut genom glasrutan längst bak så ser jag de efterlängtade siffrorna 660 på bussen bakom.
Idag åkte jag och Johanna in till centrum efter skolan för att jag skulle hämta ut min konsertbiljett (paus för lycklig suck♥) och lite sån skit. Vi blir kvar på ICA lite för länge så jag får springa till Bok och Lek där jag ska hämta ut biljetten. När jag står där i kassan så ringer Johanna och säger att bussen vi skulle med hem hade kommit och att jag fick springa fort som fan, så jag gjorde det liksom. Småhalkade lite då och då och hela tiden, men kommer fram precis i tid så att jag hinner kasta mig framför bussen och dö.
Nä jag bara skojade, det där hände aldrig på riktigt.
Iallafall, jag kastar mig in i bussen som börjar åka och kan konstatera att Johanna inte befinner sig där. Det vore om hon hade pressat sig under tjocka gubben längst bak i bussens rumpa, men när logiken slog till i huvudet så kom jag fram till att det nog inte var så. Johanna skulle aldrig välja en man under 50. När jag kollar ut genom glasrutan längst bak så ser jag de efterlängtade siffrorna 660 på bussen bakom.
Så allt jag kunde göra var att ringa Johanna och berätta att jag satt på fel buss och att vi ses imorgon istället. Gick av på nästa station och fick gå hem i snöstormen istället. Garvade så jävla mycket när jag kom hem och såg mig i spegeln, så något gott kom ju ut av det iallfall. Fick en kvart med iPod också.
Men fan, ALDRIG MER.
Min och Johannas konversation just nu
Förvirrade själar.
Tråkigt att spegeln gick sönder dock
Sju års olycka alltså.
-HAH! Som om det skulle göra någon skillnad.
Den enda som inte mobbar mig är en utav kattungarna
*Ropar ut till köket där pappas sambo är*
- DET LUKTAR BRÄNT!
- Sluta tänk då!
:'(
Gotta keep the happyface
Min kväll:
18.01 Går mot fabriksvägen får att åka med buss 524.
18.04 Gör klart en förfalskning av en mobilbiljett, hehehe.
18.07 Framme vid bussstationen.
18.09 Älskar världen rent allmänt liksom.
18.15 Nu borde bussen komma närsomhelst.
18.19 Bara fyra minuter sen, ingen fara.
18.24 Fan vad kallt det är.
18.27 OHH, cool cykel.
18.31 Tacka gud för sms. Och vantar.
18.35 Seriöst, tjugo minuter sen, bussen kommer ju inte ens.
18.37 iPodens hörlurar fuckar och bara brus och enstaka toner undslipper, fortsätter lyssna och låtsas höra sångaren.
18.40 Aja, nu kommer nästa buss om fem minuter.
18.49 Bussen kommer inte komma nu heller.
18.55 Inser att det är lördag och att bussen inte ens går under timmarna 6 och 7.
18.55.32 Fan, haha. Det är alltid jag.
18.57 Ringer pappa och ber honom hämta mig. Tack pappa.
19.02 Åker till centrum och köper choklad. Gott liksom.
19.13 Hej pappa!
Sitter nu och kollar på reklam om hemorojder och analklåda. Gott liksom.
The day of failure
Orientering i okänd terräng i skolan idag. Jag är duktig på orientering (haha faktiskt) men även en felfri människa som jag har mina fel.
Orienteringen börjar med att jag och två kompisar går vilse på vägen till orienteringen. Men efter ett par telefonsamtal hit och dit så kommer man fram till startpunkten, som ligger runt 2 kilometer (fast jag skulle snarare beskriva det som en åtta kilometer lång väg av ren lidelse) från vår skola. Alla andra som hittade hade cykel så det blev bara jag och dessa två kvar och vi föddes alla tre utan lokalsinne.
Men iallafall, vi kommer fram och jag lägger ifrån mig nycklarna och får starta ganska snart senare.
Orienteringen gick lite sådär halvt åt helvete som det kan göra ibland men jag gjorde mitt bästa och ingen kan begära mer än så, så jag tänker inte gå runt och älta över det där.
När man utmattad kommer fram till startpunkten igen och man får gå hem så det är bara att hasa sig tillbaka längs vägen full av lidelse. Jag och Nattis går där och blir snart uppcyklade av en Fredrik som för sin väg bredvid oss och allt är ändå lite frid och fröjd trots allt. We did it! Så när vi äntligen kommer fram till skolan igen och jag ska till mitt skåp och hämta mina saker så bah:
-NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO! *sträcker upp armar och haka mot skyn och blundar som i tecknad film ni vet*
Nycklarna ligger kvar vid orienteringen.
Snälla Fredrik låter mig låna hans cykel (tack så mycket) så jag gör det enda jag kan göra och tar mig tillbaka till startpunkten längs vägen av lidelse. Jag måste bara få flika in med lite klagomål här också. Cykeln var nämligen en liiten mountainbike och den hade punka i både fram- och bakdäck. Men det var väldigt mycket bättre än att gå så jag är evigt tacksam ändå såklart. När jag äntligen anländer med krampande vadmuskler så är gymnastikläraren inte kvar. Han bil stod dock på sin plats så jag antog att han var ute i skogen och samlade ihop kontrollerna igen. Så det jag gjorde var att jag lade mig ner i en grop och pratade med iPod sålänge. Men det var ett par riktigt mysiga 40 minuter trots allt. Eftermiddagssol, mysig grop, musik och vila. Det var inte hemskt så att säga.
När Lasse äntligen kommer så får jag mina nycklar och jag trampar cykeln hem till Fredrik igen. Sedan var det bara bussresan till Väsby kvar och nu har jag suttit här ett tag. Skönt.
En ganska jobbig dag dvs men det gäller att hålla humöret uppe och inte sura sönder situationen, för i alla onda ting bor något positivt. Tänk på all härlig tid jag fått med min iPod, den extra motionen och den massiva solen jag sög i mig. Jag kommer vara så brun imorgon.
Jag hoppas er dag har varit lika fin som min.
Dagens tabbar i kronlogisk ordning
- Jag försover mig. Fast jag räknar nästan inte det som en tabbe längre. Det börjar ju blir en vardsgrej nu liksom. Jag har till och med börjat ställa alarmet en aning tidigare så att jag ska hinna med att försova mig lite, jag skojar inte.
- Jag cyklar till skolan med Johanna. Min cykels broms är mer eller mindre invalid och när den väl fått upp farten så kan jag inte få stopp på den. Vi kan faktiskt gå så långt att vi kallar min cykel bromslös, för så illa är det liksom.
Precis i början av en brant backe tappade jag min väska på marken och det enda jag kunde göra var att försöka hålla humöret uppe medans jag rullade nerför hela backen och sedan fick ta mig uppför jäveln igen och hämta väskan och sedan ner ännu en gång. - Ingen kommentar. Men här emellan 2an och 4an så skedde en rätt massiv tabbe som gör sig bättre oskriven.
- Jag kommer hem och är törstig, tar med mig ett glas vatten in på rummet. In på facebook, chatta, sträcka sig efter datormusen, slå ut vattenglaset över tangentbordet. Kanske hälften av glaset, ingen jättemängd men vatten är ändå vatten- dödligt blött.
- Cykel igen ner till SKU. Ännu ett antal tabbar (10+) tar plats och jag anländer utmattad av skräcken till kyrkan. Men än så länge lever jag. Stackars er.
- Kommer hem igen och slår på facebook ännu en gång, och vad händer inte om inte att jag välter ut samma jävla vattenglas över hela min byrå under skrivbordet med bla skolkatalog etc på. Fast ärligt talat började jag skratta då för det var fan kul. Hur mycket knas kan egentligen komma från samma mamma?
Det är en jävla tur att jag är den positiva typen för annars hade jag stått med revolvern mot huvudet för länge sedan.
Jag är ju så dålig men ändå så förjävla bra.
Någon som hade bråttom imorse?
Taskigt Facebook
Jag vet att jag inte är populär Facebook, men du behöver inte trycka upp det i ansiktet på mig.
Men TV är ju kul iallafall
HAHAHAHA något gick åt helvete i mitt huvud, jag hinner inte alls till spanskan.
Två lektioner har jag alltså missat nu, så jag satsar på att äga på idrotten istället (hähä, yeah right).
Detta hamnar inte helt ologiskt under kategorin 'tabbar'
Jamen då har man försovit sig med två timmar och fyrtio minuter då. Najs.
Kommer att totalt missa den 80 minuter långa slöjdtimmen och kommer precis hinna till det att spanskan börjar. Varför inte tvärtom? Life is unjust.
Men något som hör till är att jag har försovit mig i stort sett varje dag dem senaste två veckorna och jag skulle vilja säga ett par ord om detta;
What the fuck.
Onsdag, torsdag fredag förra veckan gick ju helt åt helvete, så jag ska berätta lite om fredagen för det var fan roligt ändå.
Fredag alltså: Jag vaknade 07.15 när jag egentligen var tvungen att gå till bussen om jag skulle hinna med den, så det var ju bara att glömma. Så jag speedar mig igenom smink, klädsel, tandborstning och önskan om att hinna ta bara en liiiiten söt tugga av någonting (dvs, jag var jävligt hungrig). 07.47 inser jag att jag hade jävligt bråttom till nästa buss jag skulle ta, så jag kubbade nerför byn och kastade mig in i bussen, fett nöjd. För jag skulle bara bli cirka 5 minuter sen.
Runt tio minuter senare, då jag sitter djupt insjunken i musikens värld, så svänger bussen vänster fast den skulle fortsätta på huvudleden och jag känner liksom att "Holy Mama". Men då bussen kör in där och släpper av en massa barn och sedan kör ut på huvudleden igen så tänker jag att dem antagligen bara lagt till en station, det har hänt liknande tidigare liksom. Så bussen kör vidare på leden tills den svänger höger, och då lyser varningstavlan starkt i mitt huvud: "Du sitter inte på 524 Linnea ditt satans jävla skitpucko".
Men det jag gör iallafall är att jag går av på en station som ser iallafall liite central ut och jag märker till min lättnad att det kommer en buss som går tillbaka om tio minuter. Så jag sätter mig där på bänken i kylan och väntar helt enkelt. När bussen kommer så går jag på (duh..?) och tar mig tillbaka till huvudleden och tio minuter senare sitter jag på min fina 524. As life ska va.
50 minuter sen möter jag en irriterad lärare och hinner precis med att kolla på när alla andra käkar sin carbonara på hemkunskapen. Jag fick svara på frågor på ett papper med kurrande mage.
Inte Roligt.
Läskiiigt..
FYFAAN vad obehagligt. Det var inte jag som skrev det där, jag svär på min grav.
Jag är helt säker på att jag inte råkade göra det av misstag heller, någon annan måste ha gjort det.
INTE OK, som Nattis hade uttryckt det.
Tack för den "såkallade bloggläsare"
Jag tycker om er också.
Nejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnej...
...nejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnej min käära lilla smygbög. Varför gör du såhär mot mig, jag älskar ju dig?
Inte rött på båda delarna, fan. Och byxorna får dig att se tjock ut. Fast det var fanimej gulligt på dig(call me).
Åh nej, jag börjar bli bög igen..
...fast du är ju såklart lika söt i ansiktet som vanligt♥
hä(hair)ääär var den ju.
Satt och pluggade till moppekortet på datorn och höll på och pillade och grejer med en penna medans för att underhålla mig själv antar jag, sedan när jag ska använda pennan så är den helt borta? Började leta lite halvintresserat på skrivbordet och golvet runtom tills att jag blev lite galen för att VAR I HELVETETS LÅGOR ÄR PENNJÄVELN?!
Och tror ni inte att pennan sitter i håret sen då?
suck.
Somliga är smartare än andra.
Och tror ni inte att pennan sitter i håret sen då?
suck.
Somliga är smartare än andra.
