barkas

Vem som helst hade sett på dig och undrat vad det där var för mupp. Vem som helst som inte kände dig dvs. För vi som känner dig vet precis vilken mupp du är.
Du som fick hela din värld upplyst bara av att hålla en cactus lime i handen. Du som pratar så dålig engelska att till och med läraren börjar skratta. Du som stolt kommer till skolan med ståtlig hitlerfrilla.
Du som bjuder på dig själv mer än någon annan, så mycket att man undrar om det blir något kvar åt dig själv. Du som inte alls tycker jag luktar bajs. Du som kör moppe som någon som aldrig ens sett skymten av en trafikregelbok och som nästan har dödat mig hundra gånger om just därför (och jag har åkt moppe med dig typ en gång stumpan).  
Du som kommer fram och kramar en helt utan en specifik anledning, och vi som kramar tillbaka just för att det finns så mycket anledning.

Och nu är du helt borta, du har raderat dig själv. Samma dag träffade vi dig och du var ditt glada bekymmersfria jag. Killen som lever livet, killen som ger andra anledning att leva. Den siste att ge vika. Att vakna upp på lördagen och se alla statusar om dig på facebook, att se alla inlägg folk skrivit i din logg. Att tänka "Fan vad konstigt det måste kännas för honom, sen när han kommer hem igen och ser vad alla skrivit". För Micke kan ju inte vara död, det kan inte ha varit honom de hittat vid spåret. Klart han kommer tillbaka, så att jag kan krama om honom och berätta hur dum han är som skrämde oss alla sådär. Han är visserligen det största spånet jag träffat, men Micke skulle aldrig göra sådär. Vi älskar ju dig.

Ljusen brinner vid tågspåret och där lade jag din cactus lime jag var skyldig dig. Du fick också blommor och ljus men vafan, jag vet ju att du inte bryr dig om sånt. Det är ju festis som är gott.
Jag hoppas så att det finns facebook i himlen, så att du kan se vad du ställt till med här på jorden och se hur många som faktiskt älskar dig. Alla hundratals människor som bryr sig om dig och som sörjer din frånvaro. Jag vet inte om du förstod hur omtyckt och uppskattad du var, hur glad jag är att du lät mig ta del av dig, lät mig få absorbera en liten del av all den glädje du så generöst delade ut.

Men jag ska inte leka offer, för även om jag kände mig nära dig, så finns det andra som stod dig så mycket närmre. Jag tänker på er alla, familj och vänner. En dag kommer allt kännas okej igen, och minnet av vår vän kommer återigen följas av ett leende och antagligen ett skak på huvudet, för vad har den killen inte gjort egentligen? Så modig, så galen, så bra. Tillslut för bra för den här världen.

Hej då Mikael Hedberg.
Ditt hjärta slår inte längre, men inom oss slår ännu våra.
Och dem slår för dig, alltid ♥

Vi tjejer har alla gått hem ensamma sent om natten någon gång. Och varje gång går det en svartklädd man med uppfälld luva bakom en. Och varje gång dör jag lite i magen och föreställer mig hur jag blir våldtagen och misshandlad till döds och på mamma och pappa som kommer på begravningen. Bara dem.
Eller kanske inte pappa, beror på om han har något viktigt möte i vägen. Och mamma får ju faktiskt cluberbjudanden om readagar på Vero Moda ibland.

I alla fall så är det liksom inte kul att gå ute i paralyserande kyla med kalla kårar rännande nerför ryggraden bara för att någon random snubbe går bakom med mörk jacka.
Däremot, om vi föreställer oss att denna man gåendes en bit bakom istället bar en tight jeansjacka över en tunn vit T-shirt, shockrosa jeans och en perfekt frisyr, hur skulle man då kunna vara rädd? Det är snarare snubben som går en bit framför som borde fundera på att börja bli orolig.

Så lösningen på oss tjejers problem vore om ni killar alla blev GAY.

Det är en sak jag har gått runt och tänkt på en hel del på senaste tiden, och jag känner verkligen att jag måste få det ur mig.
Det kan vara svårt för vissa att acceptera, och jag understandar(obs svengelska) det helt klart, men det är viktigt att ni förstår och vet om detta faktum för att ni ska kunna ta er vidare i livet.
För trots allt, jag är ju så förjäkla rolig.

Det existerar inte att ta bara en jordnötsring. Jag vandrade förbi en påse JNringar tidigare idag påväg till kylskåpet och tänkte att nämen ååh vad gott med lite jordnötsringar! Asså holy shiiit mums fillibabba.
Så jag öppnade påsen för att ta en eller möjligtvis två stycken om det visade sig vara helt sjukligt gott.
Det slutade med att jag åt 93 stycken.

Nej jag bara skojar, jag räknade faktiskt inte den här gången. Men jag åt upp hela halva påsen. Och planen var att ta en.
Jag är för dålig för att göra upp planer. Meeeeen det var gott så jag är nöjd ändå.

Så nu efter att jag suttit i tjugo minuter och skrivit om mina jordnötsringar så känner jag mig plötsligt lite mindre sorglig och inte alls tjock. Känner mig lite smått underviktig faktiskt, här där jag sitter stilla och fridsamt helt utan motion och med en halv påse fett och kryddor i magen.

Men som sagt, det var fan gott.

Till alla er där ute med fientliga åsikter om sushi.
Till alla er där ute som säger att pop- och dunkdunkmusik låter bra.
Till alla er där ute som klankar ner på Twilightböckerna aka mitt forna liv.
Till alla er där ute som inte gillar pizza.
Till alla er där ute som tittar på actionfilmer och GILLAR det.
Till alla er där ute som påstår att min blogg är onödig.
Till alla er där ute som hostar rakt ut och smetar runt snoret i ansiktet.
Till alla er där ute som klagar på mina skämt. 

Till alla er där ute, från mig och google i ett inspirerande sammarbete:


.

Jag har antagligen bloggat om detta tidigare (jag känner mig själv liksom) och isåfall är det ju plain pinsamt men jag har inte ork att kolla upp det så det blir andra (tredje?) gången gillt om så är fallet.

Iallafall.


Ordet rövare i bestämd form plural blir rövarna.

- Ey, kolla in rövarna där borta!


Hehe.

När jag var hos min farfar häromdagen så passades det runt en låda med geisha (nivet chokladen?) och då comes det ju till mind att det uttalas ju faktiskt gaysha.

Och gay är alltid kul liksom.

Därför tycker jag att det borde gå att göra nått kul av det här som jag kan underhålla er (mig själv*) med, men jag kommer inte på något som känns liksom klockrent nog för att det ska kännas helt värt.

Det jag vill få fram är iallafall att jag försöker. Fortfarande. Ibland delvis, ibland helvis. Oftast inte alls. Dock. Tyvärr. (Eller?).
Mm.


  

Jag skulle så kunna tänka mig att gilla den här facebooksidan. 
Jag skulle dock också så kunna tänka mig att tvångssterilisera skaparen av sidan.

Läget är liksom som så att jag lider av ett rättstavningssyndrom som förbjuder mig att njuta av texter som på något sätt är felstavat, speciellt det här med särskrivning som så många i Svergie saknar kunskap om.

D.v.s: Skit regel, skitregel. 

Inte okej.

Dock innan jag går ifrån datorn och ännu en gång känner mig extremt tillfredställd över att jag slösat bort ytterligare fem minuter av era liv så vill jag informera er igen om att jag överdriver massor när jag säger att jag inte kan njuta av felstavade texter (dock så fan heller att jag någonsin kommer gilla en särskriven facebooksida) men det känns så satans bra att vara bitchig på internet liksom :)

Och jag kommer så fortsätta med det.

Om Linnea själv fått uppfostra Svergie.

• Om man tagit sista toalettpappret, då sätter man fan dit en ny rulle. Jag blir så arg att jag vill lägga mig ned på golvet och gråta skrikandes bara jag tänker på det. Så replace-a helt enkelt toarullen du förbrukat så slipper jag skada någon.
• Var beredda nu, för det här är den viktigaste punkten. Det här är sådant som dödar mig långsamt nu i vintertider, varenda vinter. När ni ska hosta, hosta i armvecket. Snälla. Ett annat godkänt ställe är baksida hand, men helst inte. Det enda som är värre än när folk hostar rakt ut är när dem hostar rakt ner i handen. Men det är hemskt på olika sätt. Att hosta rakt ut innebär väl mer eller mindre att man inte riktigt bryr sig, och i sällsynt fall hinner man faktiskt inte skydda nyset, det fattar jag också. Men ändå. Och att hosta i handen är bara äckligt. Men det är så många som gör det så det tonar liksom ner det hela iallafall, men det är sådant som stör mig till psykbryt.
• Tioåringar ska leka mamma-pappa-barn och trilla ner från gungor, inte smeta på brunkräm och skolka. Sluta slösa bort er barndom.
• Gamla människor får inte röra sig i folkmassor. Speciellt så får dem inte röra sig i rad i folkmassor: Just för att dem inte rör sig.
• Julmusik är inte bra om man tänker efter, man är bara van liksom. Det är som om man under en period ständigt skulle höra en motorsåg tätt intill örat. Tillslut så lär sig hjärnan att stänga ute ljudet och inte tänka på det, men sen när ljudet upphör så liksom lättar man och känner typ att "ahh..". Så känner jag för julmusik. Ur ett överdrivet perspektiv alltså.

Alltid överdrivet.

• Det är inte gott att dricka mjölk direkt ur paketet.
• Det är gott att dricka juice direkt ur paketet.
• Min Ipod luktar tuggummi och jag måste bara säga det att FAN VAD STATUS.
• Om jag var mördare så skulle mitt förstaval vara någon som jag så jag försöker undvika mörka skogar och ensamma spontanpromenader om natten.
• Livet rullar. Livet glider. Livet svävar fram. Men framförallt rullar. Fan vad det rullar.
• Om jag var en katt så skulle jag bli jättedeppig om jag hette Pedro. Tänk dig liksom, du är katt. Du har förmåner som ingen annan och hela livet fullt av tupplurar och klor framför dig. Och så heter du Pedro. Förstör ju allt.
• Jag vill ha en hamster som heter Pedro.
• Vad jag än pratar om så kommer jag alltid in på ämnet katt. Sorgligt fan men vad gör man? Man kan ju inte sluta prata om katt iallafall. "ehh... jo?" säger ni då men "ehh, NEJ" säger jag då. Right back at ya.
• Starfucker är det ballaste namnet ever på ett musikband.
• Jag ÄR cool.

Uttryck som aldrig igen kommer att bli desamma:

Om någon ska sätta på något, tex en dvd. 
-SNUSK.

Om någon kommer, tex om någon säger i telefonen "aa men jag kommer nu".
-SNUSK.

Sen ett par dagar tillbaka, när någon säger 'gjort' så är det enda jag hör 'hjort'. Min hjärna har undermedvetet kopplat om eller något så att när någon säger att de gjort något så fattar jag inte utan bara liksom "Hjort..? Vafan".

Okej.

Jag behöver inget fruset vatten för att halka.
Jag behöver inga galna snöbollskastare för att få något i huvudet.
Jag behöver inga mörka morgonhimlar för att försova mig åta helvete.
Jag behöver inga snögubbar för att trilla över något.
Jag behöver inga snöflingor komma dinglande ner från himlen för att få något i ögat.

Men vintern gör det så fan heller lättare för någon som jag.

Jag har tänkt på en sak ett tag nu.

Jag tycker att ni som lägger ut outfitbilder lika gärna kan byta ut rubriken från "Dagens Outfit" till "Dagens bild på min push-up".

Visste ni att idol från början var menad som en dokumentär om mig, men sedan kom jag på att jag har bättre saker för mig (hamburgare är ju gott) så jag hoppade av hela grejen trots att jag skrivit på kontraktet och grejer. Men dem var ju liksom tvungna att göra någonting av det där i alla fall eftersom att dem lagt ner så pass mycket pengar på det att hela Sveriges ekonomi var i fara, så vad dem gjorde var att dem tog alla dessa fjortismänniskor som stod där skrikandes efter mig och så sa dem åt dem att sjunga nåt. Och så föddes hela idén med dagens idol.

Så om ni undrar varför skolorna inte har råd med böcker och material till alla så...

- Förlåt.


Vaddå inte född till idol? Man ser ju på mig att jag är stencool.

Nä det var det inte.

Men iallfall, detta är det jag läst under det tio veckor långa sommarlovet. Fyra av dem är liksom på engelska också. Glömde bort att jag skulle showa off med detta, inte likt mig alls. Bättre sent än aldrig dock som de säger.

Men, Pretty impressin', huh?
Who's asum?
WHO'S ASUM??
(Det är meningen att ni ska svara på det nu)

Om vi inte hade miniräknare så skulle man ju behöva kunna räkna för att vara duktig på matte. Man skulle liksom behöva vara smart! Och ha tålamod! Och TÄNKA!

Nä fyfan, det var inte bättre förr.

Jag tänkte bara hylla mig själv en smula, detta är nämligen det tionde inlägget för dagen.

10!!

Jag ljög alltså inte sent igårkväll som vi alla trodde (även jag gjorde det liksom) utan... Jag talade sanning.

Gud vad konstigt det känns.

Nu ska vi ta och reda ut det här en gång för alla. Jag har en tendens att hitta på lite egna ord ibland, vilket leder till att många får svårt att tyda mitt budskap. Tex:

Wukiduki: Är ungefär som "okidoki" fast töntigare och med en touch av fag.

Lolla: Är ett verb och en försvenskad form av uttrycket LOL, dvs laugh out loud etc.

Offside: Att vara lite "Offside" kan innebära antingen att man är lite 'Off' i huvudet eller att man inte alls är särskilt insatt i ett ämne. Tex om jag skulle komma in i ett samtal där ämnet handlar om hur man tar hand om en katt på rätt sätt, ja, då skulle jag bland annat lära mig något helt nytt, men framförallt skulle jag känna mig riktigt ordetligt Offside. Skulle också antagligen lämna konversationen efter en ganska kort stund då ämnet inte intresserar mig. Offside kan också i sällsynta fall betyda att man känner sig utanför eller dylikt.


En mycket random bild på mig från förra sommaren. Still hanging on there.