barkas

När jag åkte buss hem från Ammani så blev jag skitdeppig över en grej som jag absolut inte tänker berätta för er på bloggen eftersom att det är töntigt och pinsamt. 

Det är inte något man blir så ledsen över, helt plötsligt liksom..

Jag satt längst bak i bussen och halvböla för mig själv. 

Grymt olikt mig. Jag gråter så sällan som möjligt och när jag gör det så skäms jag över mig själv.

Och på bussen liksom.

Och det är något som jag tänker på hela tiden så jag fattar liksom inte varför just nu.

Aja, sen drog jag och typ hela familjen ner till centrumbion här i Väsby och kollade på Farsan. 

Den var bra iaf :)