barkas

Inte för att jag slår er om ni inte gör det (något att fundera över i och för sig) men det blir a whole lot roligare att blogga då.

Jag vill också passa på att skicka en kärlekshälsning till min käre mer-än-vän Hanna:

Hanna. Du och jag har alltid varit vänner, men nu på senare tid så har jag börjat få överhettade känslor för dig. När jag ser på dig är det som om hela min världsbild snurrar verkligen jättejättefort, men där i mitten står du, stabilt och inbjudande. Det finns inga ord, det finns inga gester som någonsin skulle kunna visa hur mycket jag vill ta på dig. Det finns inga sånger, det finns inga presenter som någonsin skulle kunna visa hur mycket jag vill ha dig.

Jag hoppas att du genom våra offentliga facebookkonversationer insett vad du betyder för mig, för jag vill att du ska veta.

Ett par av er där ute kommer nu antagligen att känna er lite cheatade på, och jag skulle kunna be om ursäkt men det vill jag inte. För innerst inne döljer det sig en liten sadist som äter chips och ibland cashewnötter. Han är bidragande vice-redaktör här på bloggen.