Life's a bitch when your ears are lousy

Nu ska jag berätta för er vad som är jävligt jobbigt.
För det första, att komma hem och se ut såhär:
Det syns inte så mycket i camen, men det är inte alls kul att vara ofrivillig neger (zero rasistisk, men ni får stå ut). Detta trots att gympatimmen slutade för 40 minuter sedan. Under den tiden har jag hunnit vänta på buss, suttit i buss 25 minuter, gått hem 3 minuter och druckit saft 4 minuter. Won't disapear. Ni ser ju hur ledsen jag ser ut ut.
Men nu, till det riktigt jobbiga! Man sitter på bussen med musik i öronen, börjar samla ihop väskor och annat eftersom att din station börjar närma sig, du tycker dig höra ett sms plinga fram i fickan, tar upp mobilen, ser att förutom att du fått ett sms, också har missat 5 samtal. Under dessa 25 bussminuter har du alltså suttit där och lalalalalala medans mobilen ringt i din ficka 5 gånger. Folk måste ju undra? Och det konstiga är ju att jag hörde när sms:et kom, men inte det höga rockintrot som skrikigt 5 gånger. Hur alltså?
Och för att reda ut dethär med att ofta hon fick ett sms? Så var det pappa som ringde. Jag vill ju inte att ni där hemma ska gå runt och tro att jag har ett liv? Det vore ju skrattretande helt enkelt.

Kommentarer
Postat av: Hanna

sv: Aldrig. I mitt liv finns bara du! :D hahah

2010-05-18 @ 20:24:07
URL: http://hannashalva.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0