Något att berätta för barnbarnen.
Jag är så jävla rolig. Så jävla dålig.
Idag åkte jag och Johanna in till centrum efter skolan för att jag skulle hämta ut min konsertbiljett (paus för lycklig suck♥) och lite sån skit. Vi blir kvar på ICA lite för länge så jag får springa till Bok och Lek där jag ska hämta ut biljetten. När jag står där i kassan så ringer Johanna och säger att bussen vi skulle med hem hade kommit och att jag fick springa fort som fan, så jag gjorde det liksom. Småhalkade lite då och då och hela tiden, men kommer fram precis i tid så att jag hinner kasta mig framför bussen och dö.
Nä jag bara skojade, det där hände aldrig på riktigt.
Iallafall, jag kastar mig in i bussen som börjar åka och kan konstatera att Johanna inte befinner sig där. Det vore om hon hade pressat sig under tjocka gubben längst bak i bussens rumpa, men när logiken slog till i huvudet så kom jag fram till att det nog inte var så. Johanna skulle aldrig välja en man under 50. När jag kollar ut genom glasrutan längst bak så ser jag de efterlängtade siffrorna 660 på bussen bakom.
Idag åkte jag och Johanna in till centrum efter skolan för att jag skulle hämta ut min konsertbiljett (paus för lycklig suck♥) och lite sån skit. Vi blir kvar på ICA lite för länge så jag får springa till Bok och Lek där jag ska hämta ut biljetten. När jag står där i kassan så ringer Johanna och säger att bussen vi skulle med hem hade kommit och att jag fick springa fort som fan, så jag gjorde det liksom. Småhalkade lite då och då och hela tiden, men kommer fram precis i tid så att jag hinner kasta mig framför bussen och dö.
Nä jag bara skojade, det där hände aldrig på riktigt.
Iallafall, jag kastar mig in i bussen som börjar åka och kan konstatera att Johanna inte befinner sig där. Det vore om hon hade pressat sig under tjocka gubben längst bak i bussens rumpa, men när logiken slog till i huvudet så kom jag fram till att det nog inte var så. Johanna skulle aldrig välja en man under 50. När jag kollar ut genom glasrutan längst bak så ser jag de efterlängtade siffrorna 660 på bussen bakom.
Så allt jag kunde göra var att ringa Johanna och berätta att jag satt på fel buss och att vi ses imorgon istället. Gick av på nästa station och fick gå hem i snöstormen istället. Garvade så jävla mycket när jag kom hem och såg mig i spegeln, så något gott kom ju ut av det iallfall. Fick en kvart med iPod också.
Men fan, ALDRIG MER.
Kommentarer
Trackback
