barkas

Kommer att totalt missa den 80 minuter långa slöjdtimmen och kommer precis hinna till det att spanskan börjar. Varför inte tvärtom? Life is unjust.

Men något som hör till är att jag har försovit mig i stort sett varje dag dem senaste två veckorna och jag skulle vilja säga ett par ord om detta;

What the fuck.

Onsdag, torsdag fredag förra veckan gick ju helt åt helvete, så jag ska berätta lite om fredagen för det var fan roligt ändå.

Fredag alltså: Jag vaknade 07.15 när jag egentligen var tvungen att gå till bussen om jag skulle hinna med den, så det var ju bara att glömma. Så jag speedar mig igenom smink, klädsel, tandborstning och önskan om att hinna ta bara en liiiiten söt tugga av någonting (dvs, jag var jävligt hungrig). 07.47 inser jag att jag hade jävligt bråttom till nästa buss jag skulle ta, så jag kubbade nerför byn och kastade mig in i bussen, fett nöjd. För jag skulle bara bli cirka 5 minuter sen.

Runt tio minuter senare, då jag sitter djupt insjunken i musikens värld, så svänger bussen vänster fast den skulle fortsätta på huvudleden och jag känner liksom att "Holy Mama". Men då bussen kör in där och släpper av en massa barn och sedan kör ut på huvudleden igen så tänker jag att dem antagligen bara lagt till en station, det har hänt liknande tidigare liksom. Så bussen kör vidare på leden tills den svänger höger, och då lyser varningstavlan starkt i mitt huvud: "Du sitter inte på 524 Linnea ditt satans jävla skitpucko".

Men det jag gör iallafall är att jag går av på en station som ser iallafall liite central ut och jag märker till min lättnad att det kommer en buss som går tillbaka om tio minuter. Så jag sätter mig där på bänken i kylan och väntar helt enkelt. När bussen kommer så går jag på (duh..?) och tar mig tillbaka till huvudleden och tio minuter senare sitter jag på min fina 524. As life ska va.

50 minuter sen möter jag en irriterad lärare och hinner precis med att kolla på när alla andra käkar sin carbonara på hemkunskapen. Jag fick svara på frågor på ett papper med kurrande mage.