En liten bloggare mitt under prossesen av ett projekt. Ett inlägg dvs. Och bara så ni vet så finns det ingen som skrattar lika mycket åt mina skämt som jag, så ta inte åt er allt för mycket när jag säger att det kommade inlägget är skitkul. Men det är det faktiskt, speciellt då jag kom på det helt själv. Jag fick också skratta åt det helt själv, trots att Johanna var där. Men That's life antar jag. :( Älskar hur blixten framhäver mina hakor ♥ Paus för egobild.
Jag har noterat att många av er har kommenterat och klagat på att ni fått se alldeles för lite utav mina näsborrar, så here you go.
Escape the fate - bandet som leder vägen mot de fenomenalt hjärtslitna texterna
Baby, don't talk to me I'm trying to let go Not loving you is harder than you know Cause girl you're driving me so crazy How can I miss you if you never would stay? If you need time I guess, I'll go away Inside me there is only heartache and pain so where's the fire you've become the rain - Harder than you know
You're the only one that wore your seatbelt We're the only ones that cried Catastrophic accidents You're the only one that died So keep my casket closed Your heart beats under the floor It haunts me in my dreams But nothing's as it seems - When I go out, I want to go out on a chariot of fire
I live too fast and I know I will lose her But there is an option, to die is to live in her head So I'll hang on, never let go I dug this pain into my chest It's dead One last chance to reverse this curse You stole my heart but I had it first And now I see you've got something to prove And nothing to lose so let me tell you the truth - Reverse this curse
Wait like a drug like the change in the pain it goes on for so long And oh how it hurts in the worse way now that you're gone it's so wrong, it's so wrong and down below your veins run dry your vacant eyes I lost control your face is pale your body's cold - Celler door
Please don't worry, I am doing fine You're much too busy to even find the time so use your chemicals and take this to your grave the boys you left are men you did'nt raise - The day I left the womb
Shadows fall on yesterday, It's like time just slips away I'm nothing when darkness follows me The dawn, it never shows its head I'm left dying here instead with nothing, a lock without a key - Ashley
Don't really wanna leave you behind But apparently you can't stay all mine so I'll try to let you go You're not mine to hold If I let it go If I let this go If I let you go Would the scars continue to shine? - Let it go
Återkommer när jag har någonting vettigt att säga. HAHA, då skulle jag väl lika gärna kunna lägga ner hela bloggen på en gång, men ni fattar vad jag menar.
Under gårdagen kissades det utanför Linneas sovrumsdörr under tre olika tillfällen. Jag kan lägga till att vi har kattungar för er som missat det så att ni inte tror något konstigt om min familj.
Kattungar somnar ju alltid lika sött även om dem ligger med nosen en bit upp i brorsans anal.
HIV skulle spridas som en löpeld över hela kattsläktet om denna sjukdom kunde beröra dem. Herpes skulle lägga sig som ett täcke över dem alla och snabbt ta slut på deras nio liv. Gonorén skulle slå sig till rot och könsvårtorna växa sig stora och starka.
Inte för att jag slår er om ni inte gör det (något att fundera över i och för sig) men det blir a whole lot roligare att blogga då.
Jag vill också passa på att skicka en kärlekshälsning till min käre mer-än-vän Hanna:
Hanna. Du och jag har alltid varit vänner, men nu på senare tid så har jag börjat få överhettade känslor för dig. När jag ser på dig är det som om hela min världsbild snurrar verkligen jättejättefort, men där i mitten står du, stabilt och inbjudande. Det finns inga ord, det finns inga gester som någonsin skulle kunna visa hur mycket jag vill ta på dig. Det finns inga sånger, det finns inga presenter som någonsin skulle kunna visa hur mycket jag vill ha dig.
Jag hoppas att du genom våra offentliga facebookkonversationer insett vad du betyder för mig, för jag vill att du ska veta.
Du måste få veta Hanna!
Ett par av er där ute kommer nu antagligen att känna er lite cheatade på, och jag skulle kunna be om ursäkt men det vill jag inte. För innerst inne döljer det sig en liten sadist som äter chips och ibland cashewnötter. Han är bidragande vice-redaktör här på bloggen.
Bakom alla dessa sorgligt ogenomtänkta blogginlägg så döljer det sig faktiskt en människa, en homo sapiens sapiens av kvinnligt kön. Och ALLA homo sapiens sapiens av kvinnligt kön har det här speciella bandet till en av de viktigaste sakerna i världen.
Skor.
Och idag köpte jag, jusste, skor.
Jag mår så bra just nu. Glömmer bort att andas ibland bara.
Alla ni som inte bryr er räcker upp handen... vänta på det... nu.
Jobbigt att veta att jag nu orsakat halva Svergie sträckning i armen. Taskigt.
Jag tycker att ni som lägger ut outfitbilder lika gärna kan byta ut rubriken från "Dagens Outfit" till "Dagens bild på min push-up".
Man kan lika gärna vara ärlig liksom, alla vet om det iallfall. Men det är kul, ni underhåller mig och håller mig borta från läxorna. Vad gör en på bättre humör än en bild på en riktig megafjortis? Jag kan då inte komma på något.
Why even bother exit the bed in the morning without knowing there will be a bulle there to support you. Why God, why?
Tänk att det finns länder där man inte äter bullar.
TÄNK ATT DET FINNS MÄNNISKOR SOM INTE ÄTER BULLAR.
Tänk hur deprimerade dem skulle bli om dem visste vad dem gick miste om. Tänk er en gammal gammal man som har endast ett par månader kvar att leva, och sen får han smaka på bulle. Han skulle dö av panikångest på studs. Han skulle tänka tillbaka på sina unga dar då han inte åt bulle, på alla sina ungdomsfyllor då han inte åt bulle, på alla brunchar (han är engelsman) med hans farmor då han inte åt bulle, på alla after skies då han inte åt bulle, på alla maffiabossmöten han haft då han inte åt bulle, på alla.. aa ni fattar.
